Jag är glad, att jag är så olik dig.

Jag fattade det idag, eller rättare sagt nu.
Det finns människor som har hjärta att ta år och dagar av ens liv, och sen bevisa att dom bara gjorde det för att sen förstöra en, och att allt bara var en lögn.
Men det enda jag egentligen kan säga just nu.
Tack.
Tack för att du fick min sorg att övergå i ilska, allt blir så mycket lättare nu.
Och Tack för att du lät mig slippa dig, när det ändå inte betydde ett skit för dig.
Du är nu en lort i mina ögon, och jag kommer nog aldrig mer kunna se dig som en människa.
Och jag beklagar det inte.
Det jag beklagar, det är att jag gett dig den äran att delta i mitt liv så länge, och att jag verkligen älskade dig.
Att jag gav upp allt för dej, och framför allt.
Att jag litade på dig, och lät dig, ha mig.
Jag beklagar det ditt svin.
Men det är nog först nu som jag inser hur jävla ynklig och sorglig du egentligen är.
Jag har bara inte velat inse det förrän först nu.
Hejdå ditt svin.
Och varsigod för den tiden jag gav dej, till ingen nytta.
Och en sista sak.
Snälla låt ingen annan drabbas av dig.
Kommentarer
Trackback