14 Oktober 2010
Hej alla :)
Nu är jag klar med intervjun med moffa om barndomen.
Det är en av kurserna inom min linje BF.
Nu ska jag bara sammanställa det, plugga inför ped-soc provet imorn.
Det är inget skit svårt, men haft riktigt lite tid att plugga på det bara..
Men ska ta tag i det ikväll, nu har jag ju ingen bok att läsa.
Läste ut Marie Jungstedts nyaste idag, jag slöt tidigt, hade bara en lektion som jag nu i efterhand kunde ha skitigt i att åka på.
Eftersom att det tog längre tid att köra till och från stan än vad jag var där. Plus att det regnade och jag va pissblöt....
Men när jag kom hem slängde jag mig i sängen och läste, Va helt däckad, hade och har sån satans jävla mensväsk och benhinnorna krånglar efter asfalt träningen vi hade i tisdag....
Men tillslut pallrade jag mig ner till stallet, blev lite mjukgörande med Rajtan idag.
Men humöret var inte på topp, så kändes lite jobbigt. Vet inte vad det är, men är uppgiven och har blivit inåtsluten..
Drar mig bort från dom andra, och dom verkar inte göra några kraftansträngningar för att få med mig..
Så sammanfattningen är att jag känner mig deprimerad.
Finns bara ett ställe jag vill vara på just nu, det är ett ställe jag försöker glömma.
Den kroppsvärmen kommer jag få klara mig utan trots att jag vet att jag kommer frysa ihjäl utan Han.
Det är som en kolsvarttunnel där jag inte vet vilket håll som är ut, så för att få kontroll på läget, tar jag kontroll över det enda jag kan kontrollera. Mig själv.
Och jag är allvarlig, jag har upptäckt att jag försvinner lite, mer och mer för var dag..
Och det har blivit som ett beroende, måste se skillnaderna, och ju mer jag lyckas, desto fortare ska det gå. Jag tycker att det går för långsamt..
Det är blivit till tvång, dom där "extra" på rsterna, promanaderna istället för lunchen.
Egentligen vill jag nog att någon ska se och stoppa mig, men jag gör allt för att dom inte ska.
Jag bara saknar, Kan saknad äta sig in i kroppen, och göra ett stort tomt hål?
Det känns så.
Om man vill klarar men allt, men helt ärligt, vad händer om man inte vill då?
Nu är jag klar med intervjun med moffa om barndomen.
Det är en av kurserna inom min linje BF.
Nu ska jag bara sammanställa det, plugga inför ped-soc provet imorn.
Det är inget skit svårt, men haft riktigt lite tid att plugga på det bara..
Men ska ta tag i det ikväll, nu har jag ju ingen bok att läsa.
Läste ut Marie Jungstedts nyaste idag, jag slöt tidigt, hade bara en lektion som jag nu i efterhand kunde ha skitigt i att åka på.
Eftersom att det tog längre tid att köra till och från stan än vad jag var där. Plus att det regnade och jag va pissblöt....
Men när jag kom hem slängde jag mig i sängen och läste, Va helt däckad, hade och har sån satans jävla mensväsk och benhinnorna krånglar efter asfalt träningen vi hade i tisdag....
Men tillslut pallrade jag mig ner till stallet, blev lite mjukgörande med Rajtan idag.
Men humöret var inte på topp, så kändes lite jobbigt. Vet inte vad det är, men är uppgiven och har blivit inåtsluten..
Drar mig bort från dom andra, och dom verkar inte göra några kraftansträngningar för att få med mig..
Så sammanfattningen är att jag känner mig deprimerad.
Finns bara ett ställe jag vill vara på just nu, det är ett ställe jag försöker glömma.
Den kroppsvärmen kommer jag få klara mig utan trots att jag vet att jag kommer frysa ihjäl utan Han.
Det är som en kolsvarttunnel där jag inte vet vilket håll som är ut, så för att få kontroll på läget, tar jag kontroll över det enda jag kan kontrollera. Mig själv.
Och jag är allvarlig, jag har upptäckt att jag försvinner lite, mer och mer för var dag..
Och det har blivit som ett beroende, måste se skillnaderna, och ju mer jag lyckas, desto fortare ska det gå. Jag tycker att det går för långsamt..
Det är blivit till tvång, dom där "extra" på rsterna, promanaderna istället för lunchen.
Egentligen vill jag nog att någon ska se och stoppa mig, men jag gör allt för att dom inte ska.
Jag bara saknar, Kan saknad äta sig in i kroppen, och göra ett stort tomt hål?
Det känns så.
Om man vill klarar men allt, men helt ärligt, vad händer om man inte vill då?
Kommentarer
Trackback
