En liten saga.
Detta är en liten saga om en pojke och en flicka.
Dom båda hade samma intresse/livsstil.
En dag så började flickan och pojken prata lite. Det utvecklades snabbt till vänskap, vänskapen blev större och större, Starkade och starkare. Efter inte så lång tid så började flickan rida en häst vid pojkens familj. Dom båda var mycket viljestarka individer. Deras gräl kunde rubba rymden. Men deras varma vänskap värmde kärnan av jorden. Vänskapen utvecklades snabbt till syskonskap, och dom båda umgicks mycket intensivt. När hon mådde dåligt eller var nere, så fanns han slltid där och lyssnade. Hon beundrade alltid honom för att han stod ut med henne.
Mångas tankar flög, det fanns många tankar om kärlek. Men det var aldrig på det sättet. Vänskapen var så stark, att det var lätt att missförstå.
Men det var bara dom som behövde förstå den, och det gjorde dom. Dom var så udda man kunde bli. Men ändå så lika.
Men med tiden så började saker förändras, grälen blev värre och värre.
Dom hade nu varit "syskon" i några år, och dom båda behövde söka sitt egna inre.
Han var den som visste precis hur han skulle få henne ledsnast, gladast och må bäst.
Så när grälen eskalerade, så sårade han henne.
Djupt, och hon beslöt sig för att det aldrig mer, NÅGONSIN skulle vara bra mellan dom igen.
Flickan sårade även pojken, dom var lika duktiga på att såra båda 2.
Så som man kan göra när man känner någon så bra.
Dom var lika bra kolsupare båda 2.
Dom hade grälat många gånger, och lika många ggr så hade dom blivit vänner igen.
Men denna gång var det lite annorlunda.
Flickan träffade en annan pojke, som hon direkt förstod, att det var HAN i hennes liv.
Och det fanns ingenting som skulle kunna förstöra det dom hade, eller rubba kärleken.
Han var underbar.
Han var hennes absoluta allt.
Källan till lycka i hennes liv!!♥
Hennes föredetta "Bror" träffade även han en underbar tjej.
En super bra och fin tjej!
Tiden gick, och månaderna rusade förbi.
Inte ett ord sades, förutom
Sen en dag, så pep det till på flickans mobil, och han hade nu tagit steget.
Och Hon insåg nu återigen att det fanns inget som hon kunde göra, för att hindra sig själv från att förlåta honom.
Det var inte meningen att dom skulle vara osams.
Efter någon dag, så började hon och han smått faktiskt prata med varandra och det slutade i att vi bubblande och skrattande gick vägen hem ifrån bussen.
Det fanns inget som kunde förklara lättnaden som flyttades från hennes bröst, bara genom att slippa känna att han hatade henne. För hon hade inte varit någon ängel mot honom.
Det förnekade hon inte!
En del vänskap övervinner allt, även dom största skakningarna.
Och det är bara även ännu ett bevis på, vad äkta vänskap är. ♥
Dom båda hade samma intresse/livsstil.
En dag så började flickan och pojken prata lite. Det utvecklades snabbt till vänskap, vänskapen blev större och större, Starkade och starkare. Efter inte så lång tid så började flickan rida en häst vid pojkens familj. Dom båda var mycket viljestarka individer. Deras gräl kunde rubba rymden. Men deras varma vänskap värmde kärnan av jorden. Vänskapen utvecklades snabbt till syskonskap, och dom båda umgicks mycket intensivt. När hon mådde dåligt eller var nere, så fanns han slltid där och lyssnade. Hon beundrade alltid honom för att han stod ut med henne.
Mångas tankar flög, det fanns många tankar om kärlek. Men det var aldrig på det sättet. Vänskapen var så stark, att det var lätt att missförstå.
Men det var bara dom som behövde förstå den, och det gjorde dom. Dom var så udda man kunde bli. Men ändå så lika.
Men med tiden så började saker förändras, grälen blev värre och värre.
Dom hade nu varit "syskon" i några år, och dom båda behövde söka sitt egna inre.
Han var den som visste precis hur han skulle få henne ledsnast, gladast och må bäst.
Så när grälen eskalerade, så sårade han henne.
Djupt, och hon beslöt sig för att det aldrig mer, NÅGONSIN skulle vara bra mellan dom igen.
Flickan sårade även pojken, dom var lika duktiga på att såra båda 2.
Så som man kan göra när man känner någon så bra.
Dom var lika bra kolsupare båda 2.
Dom hade grälat många gånger, och lika många ggr så hade dom blivit vänner igen.
Men denna gång var det lite annorlunda.
Flickan träffade en annan pojke, som hon direkt förstod, att det var HAN i hennes liv.
Och det fanns ingenting som skulle kunna förstöra det dom hade, eller rubba kärleken.
Han var underbar.
Han var hennes absoluta allt.
Källan till lycka i hennes liv!!♥
Hennes föredetta "Bror" träffade även han en underbar tjej.
En super bra och fin tjej!
Tiden gick, och månaderna rusade förbi.
Inte ett ord sades, förutom
Sen en dag, så pep det till på flickans mobil, och han hade nu tagit steget.
Och Hon insåg nu återigen att det fanns inget som hon kunde göra, för att hindra sig själv från att förlåta honom.
Det var inte meningen att dom skulle vara osams.
Efter någon dag, så började hon och han smått faktiskt prata med varandra och det slutade i att vi bubblande och skrattande gick vägen hem ifrån bussen.
Det fanns inget som kunde förklara lättnaden som flyttades från hennes bröst, bara genom att slippa känna att han hatade henne. För hon hade inte varit någon ängel mot honom.
Det förnekade hon inte!
En del vänskap övervinner allt, även dom största skakningarna.
Och det är bara även ännu ett bevis på, vad äkta vänskap är. ♥
Kommentarer
Trackback
