Söndags tankar!

Just nu är det både oro, rädsla, glädje och ångest som har krig i min kropp.
Försöker att dölja, tror jag lyckas.
Försöker att dölja så väl, så att någon borde förstå.
Men ingen reagerar.
Jag är inte rädd.
Jag vet att allt går att lösa, hur utvägen än ser ut.
Men det är tiden, dagarna, sekunderna som är dom hårdaste.
Det är dom som sliter mig isär.
Om mins små, små, små rop på hjälp skulle visas i sitt rätta jag.
Då skulle nog någon förstå.
Men jag är inte den.
Har aldrig varit den som klagat innan sista droppen fallit.
Samtidigt är jag mycket lycklig, men jag har ingen ork...
Skoldagarna är en kamp, mellan vilja och vett!
Snart får jag nog svaren, snart får jag nog ro.
Man kan ju iaf hoppan, men man vet aldrig.

Natti Natti!!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0